"VEM KAN MAN LITA PÅ?"
Så som vanligt ebbade sensommaren så sakta ut och vaggas snabbt in till höst efter ha haft ett stekhett strypkoppel runt landet lagom är bäst... De gula löven börjar segla runt som små pappers svalor i den fuktiga luften för att stilla lägga sig till ro på marken som börjar packas in till bruna drivor, det sura blomsprutsregnet slår från alla håll i den vind som vänt till nord, det vill säga rätt i plåten på en gammal ärrad grå halvfet hundägare, rådjurskidden växer så det knakar där dom står och betar på fältet med sin vaktande mamma, hararna springer tafatt i hästhagarna och i dunklet bakom den disiga gatubelysningen under äppelträden står älgarna stolta på rad, kon scannar av området med sina något vingliga två långbenta, storögda kalvar i släptåg i ett frenetiskt tuggande på dom gröna äpplen som fallit till marken...
Det ekar tomt på människor vid bryggan, på andra sidan vattnet står träden med höstens alla färger... Färre syns i promenad stråken där endast vindslagen är närvarande, tystnaden smyger sig närmare inpå och blir än mer tyst i takt med att mörkret faller allt snabbare, skönt på nått sätt, en fridfull stämmning infinner sig i vintertidens tidevarv... Skogsluften känns betydligt fräschare, renare och friskare när man äntligen kan andas på ett sunt och behagligt sätt utan att behöva ställa den starkt ångestframkallande frågan till sig själv om hur bedrövlig kondition man har så känns stegen tidvis lättare för nån sekund då hjärtat tidvis pumpar lugnare, hjärnan tidvis skärptare och en rastlös man känner tidvis en viss liten ro...
Kan bara bittert konstatera att tiderna har förändras, tyvärr till det sämre då dom nyliberala krafterna tagit över det mesta i samhället, till min stora förtret... Det egna egot med sin egna lilla låtsas värld i centrum är det som gäller allra mest, "Sopa framför din egen dörr", "Sköt dig själv och skit i alla andra" är talande citat i ett mindervärdeskomplex till mångas föregångsland Amerika, där det nylibera såg sitt ljus för första gången, som en andlös bakgrunds kör... Sen svepte epedemin vidare över atlanten till landet här uppe nord, allt sedan regeringen Reinfelt satte agendan med gödandet av mängder av riskkapitalister och pekade med hela den nyliberala handen med sina privatiseringar och utförsäljningar av allt och alla som så småningom landade i mängder av apotek, ännu fler teslor på gatorna, med en äldrevård som liknar skit i ett gigantiskt utanförskap, där klyftorna bara växer och växer...
Till min stora sorg så följde allt för många människor det risiga undergångsspåret, medelklassen blev överklassen, överklassen blev öfvre över-över-överklassen, underklassen hamnade under ytan... En tragisk utveckling i mitt solidariska DNA... När jag än en gång får det bekräftat i min väldigt nära beskådning hur en tok-präktig-folkkär-musikal-artist kör i 900 med sin allt för stora, svarta kina ägda SUV, dundrar han fram som en ostoppbar stridsvagn, ser hans 3 burkar daxvax indränkta teve stylade frisyr bakom den stora ratten, i ett trångt bostadsområde där barnen leker med livet som insats, hundägare som får kastas sig ner i skyttegravarna... Möter hans galna uppspärrade, uppstressade mörka ögon då jag tvingas få lägga mig i den högra dikeskanten med hjärtat i halsgropen, tvärnita framför en brevlåda och i det adrenalinrus som följer så skickar jag upp ett långfinger men konstaterar med den djupaste suck att han varken såg mig eller mitt långfinger eller någon eller någonting överhuvudtaget, känslan av att jag hatar musikaler än mer än jag gjorde innan känns otroligt påtaglig...
Och i pandemins covid-19 spår så strös det ännu mer salt i såren, eller vatten på min kvarn om man vill tolka det så i avståndens tid, i rekommendationernas tid, i lydnades tid, i en solidarisk tid... Så blir jag absolut inte förvånad över att se snärtan, KD ledaren Busch i blickfånget på överklassens gucci-mucci fester, och SD ledaren Åkesson med sin töntiga gubb-keps och sitt urlöjliga dressman- skägg ute i stureplans-vimmlet, snacka om att hamna fel... Den osolidariska högern har än en gång visat sina fula egoistiska tryne med ett nyliberalt hånflin och en geggig spottloska rätt i fejan på alla dom äldre som suttit i sin ofrivilliga karantän sen i Mars månad, och all sjukhuspersonal som krigar med och för sina liv att rädda de sjukas liv...
Och alla vi andra normalt tänkande, hyggliga skattebetalande människor som tvättar våra händer 100 gånger om dagen, marinerar oss från topp till tå i handsprit in till dom största av självsprickor av den renaste respekten, avstår allt vad social möten heter med dejter som brinner inne, håller distansen, tassar upp i gryningen för att handla föda, eller straxt innan matbutiken stänger och lyder Tegnell slaviskt... Men inte ni? Nä, nä detta gäller inte er, absolut inte er... För ni tror att ni står över allt, i eran idiotförklaring av oss... Men nu är det ni som får sätta på er dumstruten som förmodligen är den tillverkad av nån Armani eller någon Loius fucking Vuitton...
I bland ser jag dig, då minnen föds på nytt, minnen jag för alltid kommer bära med mig i mitt hjärtas vackraste vrå, när allting var verkligt, då när allting var äkta... Den grå filten ligger blytungt över oss, noll soltimmar, noll motivation till nått, är det morgon? Eller eftermiddag? Eller kväll? Kanske natt? Inte en aning??? Förstår att systembolaget slår försäljningsrekord på löpande band månad efter månad, är själv en tung sponsor...
Pandemin slår i taket, smittspridningen finner inget slut, dödstalen tickar på, för att för många skiter i vilket, att det drabbar inte mig och allt det där... Justitieminister Morgan Johansson snål shoppar på mellandagsrean i Lund, hans boss stadsminister Stefan Lövèn glider omkring i galleriorna i huvudstaden som inget hade hänt efter sitt brandtal till nationen där vi medborgare blev ordentligt örfilade... Den fullständigt inkompetente Dan Eliasson som gjort häpnadsväckande fiaskon under sina tidigare uppdrag: Chef för Migrationsverket, Försäkringskassan och som Rikspolischef... Är nu, knappt att man tror det är sant, håll i hatten: Generaldirektör för MSB, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap tog flyget till Kanarieöarna, Finansminister Magdalena Andersson drog till fjällen... Ja, den där Januariöverenskommelsen när det Socialdemokratiska partiet sålde sin arbetarsjäl till Lööf och Sabuni med slopad värnskatt, vinster i välfärden, sämre arbetsvillkor så står dom svaga ännu svagare, just när det där nyliberala är som bäst enligt dom...
Jul och nyår är här i samma regn som faller, för nån sekund tänker jag att som liten grabb minns att det var snön som föll tätt varje jul och det var kallt, höga snövallar ut efter vägarna, tjälen tog sig 20 meter ner i urberget, kvicksilvret konstant va nere på minus 15, isarna låg spegelblanka och tjocka... Och ni dumskallar som köper raketer och smällare, jag kommer efter er, kommer jaga er till världens ände, tro mig...
"Vem kan man lita på?" Text & Musik Mikael Wiehe 1972
#70 Spaden
Kommentarer
Trackback
