"SJÄL OCH HJÄRTA"

Januari tog den krångliga vägen in i månaden Februari vidare till Mars månad 2021 som blev April, den där jävla tiden som bara rinner mellan mina fingrar...  Jag skriver på hörnan mellan varven då det dyker upp tankar och funderingar kring högt och lågt och livet så som det är...  Den släpps ibland, men andas och hjärtat slår...  Och så blev det en vit, snötäckt isande vinter tillslut, rätt kort men intensiv, så som en kort passionerad romans kan vara, nånting man knappt skulle kunde hända men nu virvlar snön runt Lakrits och en svart klädd upp över öronen påpälsad husse då kylan biter sig mer än hänsynslöst fast i kinderna, genom ben och märg, men vi håller oss vid liv...  
 
 
 
Covid-19 hänger fortsatt tungt obehagligt och olustigt över oss alla,
olika varianter av det mysko viruset poppar upp överallt, vaccinet har i alla fall kommit om än i små, små leveranser, sen när man får det i armen är en helt annan fråga?  Kanske är den här skiten över till hösten?  Tänk den som visste det?  Hoppas kan man ju alltid göra...  Dom tyvärr så förkastligt underbetalda riktiga hjältarna i vården kämpar oförtröttligt vidare dag och natt med höga huvuden, raka ryggar och de största av hjärtan för att rädda liv, höjer mitt glas av Amarone Tommasi i den största heder till er, det är det minsta jag kan göra...  Då min önskan och innersta dröm är att dom trötta folkvalda politikerna vaknar och tar sitt förnuft till fånga och dubblar eller tripplar er lön... 
 
 
 
Samtidigt som nån liten blond bortskämd överklass pop-prinssessa sitter med tårfyllda ögon och utreade själ, snyftandes, snörvlandes och beklagar sig i tv på bästa sändningstid med örhängen av dyraste guld och diamanter värda 100 årslöner snyftar stackarn om att inte få spela sina nonsens låtar som ingen kommer att komma ihåg om 5 år, eller om 5 dagar, typ 5 fem sekunder i min värld...  Trots sin oförtjänta generösa monster-hög av miljoner på nån korrupt bank, att hon inte kan sova, att hon inte vill hålla på med musik, att hon röker på, att hon ska dricka massa sprit...  Fan, ta en läskeblask och tugga på ditt hubbabubba-bubbelgum och försvinn till nått dagis på östermalm, hennes patetiska bullshit är så lågt att det inte ens är värt och kräkas...  
 
 
För tyvärr så räckte inte den minimala ärt-hjärnan till för att sända en endaste liten omtanke till människor som blivit av med sina jobb i dessa kalla tider, familjer som slagits i spillror med tragiska skilsmässor som följd, knappt ha råd till varken hyra eller mat, panta burkar för att ha råd till blodpudding och ett knippe morötter, vända på varje liten slant, räkna ner dagar, timmar, minuter tills den eventuella ersättningen kommer in på det eko-tomma kontot under denna pandemi...  Maktens kvinnor och män i kommunerna tränger sig före i vaccin-kön, inte direkt förvånande, det där äckliga nyliberala spöket spökar osolidariskt vidare... 
 
 
 
Då tar vi det från början, den hörna som aldrig blev av tänkte jag tag i nu, med sydliga vindar och tvåsiffriga plusgrader utanför mitt fönster i ett mysko liberalt-sosse landskap...  Isarna som smälte så snabbt, barmarken med det snustorra fjolårs gräset ser äntligen ljuset igen, det doftar av vår i den kyliga virvlande vinden där snödropparna står i klungor längs husfasaderna... Citronfjärilar leker runt björkskotten, änderna letar frenetiskt efter mat i den ljusbruna spröda vassen, två svanar svävar majestätiskt över vattenspegeln och en grodinvation är i antågande...  I ett klassiskt Aprilväder med ömsom minusgrader, ishavsvind som vekligen känns och ett splittrat snöfall står vi vid ett öppet hav och känner solens värme på stenen där med skogaholmslimpmackor och en termos java...   Det svänger fort, lite för fort kan jag tycka ibland...  Så som denna berättelse garanterat kommer att göra... 
 
 
 
Alldeles för många förord innan jag tar fram stor-spaden och gräver mig ner på djupet angående: Värmdö innebandys herrlag som under dom senaste 10 år hastigt och förmodligen mindre lustigt för vissa inblandade har passerat, om dom överhuvudtaget har eller hade någon uns av självinsikt?  10 år med alla dessa tränare som med en grandios tarzan-attityd gled in med den högsta svansföring innebandyn aldrig någonsin skådat för att sedan mer än pinsamt försvinna med svansen mellan benen in till den största tystnad...  10 år senare så står man och stampar och stammar i ett vaccum av just ingenting...  10 år och ingen allsvensk plats så långt ögat kan nå i ett fortsatt desperat harvande i division 1...  10 år utan någon som helst uppbyggnad av en egen ungdomssatsning, ett gigantiskt skämt när man måste tömma grann klubben, plantskolan Ingarö på deras talanger...  10 år utan visoner...  10 år av ett ekonomisk haveri...  10 år av ett monumentalt magplask...  Hur fan kunde allt detta ske???  
 
 
 
Odelberg innebandy gick tragiskt men väntat i graven 2010, då passade Värmdö innebandys styrande män med den forne moderata kommunal politikern och högst ansvarig för pajas bygget av sporthallen "The one and only" tyrannen till lika innebandyordföranden Bengt Engelberg i spetsen och hack i häl följde vapendragaren sportchefen den präktigt perfekta Fredrik Göhte, då dom tog chansen att roffa åt sig den så stekheta eftertraktade divison 1 platsen som blev kvar efter det förkolnade liket Odelberg...  Med dreglande munnar och vässade klor hade dom enligt sig själva en magisk plan som dom skred till verket med...  Och påbörjade planeringen för det som dom i sin enfald trodde skulle bli en ny stormakt i innebandyvärlden, där borta i horisonten såg dom segerns sötma torna upp sig...  Men dom välstrukna Dressman kostymerna visade sig vara allt för dåligt sydda, då varje söm rämmnade, kejsarnas nya kläder...  Och dom var förblindade i sitt vansinne att lyckas till varje pris, besatta, rent av galna...  
 
 
Med deras breda, påklistrade smilfinks-vita-leenden, nypolerade lackskor från Värmdös NK, krimskrams-butiken Brisak hade fått vilken bilnasare som helst att bli knäsvag, i sin nyfunna vattenkammade flådiga buttericks image stod dom vid entrèn till den nya sååå fiiina mer än svindyra polackbyggda sporthallen och lovade tusenfalt...  Sporthallen som jag vid tidpunkten namngav till "Falska-Sovjet", ordet "Falska" och begreppet ska få mer än en innebörd i denna tragiska sannsaga...  På parkering utanför cirkulerade småspiggen nervigt i sina moppebilar med tillhörande Chokladcigaretter och Redbull i väntan på den största nyheten sedan den lokala jugge pizzerian Lill-Plogen slog upp portarna med buller å bång 1996 ...  Bara en parantes är att när grabbarna landade med helikoptern på taket till Västberga depån tidigt den där morgonen i september 2009 fick dom med sig 39 miljoner, det var just den summan för "Falska-Sovjet" skurk-bygget landade på, dock i skattepengar... 
 
 
Dom styrande herrarna utlovade de berömda grönaste skogarna och det tillhörande glittrande guldet, 5 lax hit, 10 lax dit, lax, lax, lax...  Spelare av den högsta klass skulle köpas in, pengar var absolut inget problem, eget gym med obegränsade resurser utlovades utan en darrning i deras röster, cashen spreds med vinden som så sakta började ökat i styrka...  Nu jävlar skulle Värmdö sättas på innebandy-kartan på riktigt, musklerna pumpades upp till bristningsgränsen, till den högsta av toppar skulle denna resa bära, minst..  "Störst, bäst, vackrast" var en underdrift, superlativen dom spydde ur sig ville aldrig ta slut...  Jag tar ett djupt andetag och fortsätter i nästa stycke...
 
 
 Hur hela innebandy världen skulle besegras presenterades överlägset på Powerpoint, bilder, siffror, statistik, diagram och instagram passerade i en rasande fart på den stora skärmen, penna och papper tillhörde det förgångna, bara alla höll käften och gjorde exakt som Herr ordförande sa...  Allt det gamla skulle raderas ut, kremeras och grävas ner, långt, långt ner...  Nya storslagna guldtider väntade, hokus pokus filiokus SSL here we come... 
 
 
Nu skulle det vara Värmdö som dikterade villkoren, absolut ingen annan, ödmjukhet, vad är det?  Cirkusen var i full gång, en cirkus helt utan slut...  Just där och då slog mitt innebandy hjärta kraftigt av på takten, just där och då så dränerades sakta men säkert hela min innebandy själ, just där och då insåg jag att ingenting kommer att vara som det en gång var...  Just där och då visste jag att det var över för mig...
 
 
10 år, ja just 10 långa år har spolats rakt ner i avloppet...  Blir en hemsk siffra om man tänker ett varv till, om vissa kan tänka ett varv till?  All respekt och beundran till #33 Kim Johansson, #41 Henrik Johansson, #10 Pierre Johansson, #96 Martin Norling som visat själ och hjärta under alla dessa år, att ni orkat hållit i och hållit ut med den ständiga geggamojja som pågått år efter år och åren som passerat...  För 10 år sen var jag 40, och jag orkar inte ens tänka längre med en tsunami av veganska produkter och alkoholfri öl... 
 
 
 
Sen plötsligt händer det igen, 10 år senare i dax datum 2021 då den nuvarande och den enda självutnämde sportchef som funnits sedan Fredrik Göthes mystiska försvinnande nämligen: Johan "Runken" Rönnkvist rekryterar den tränaren som fick lämna klubben under skumma omständigheter 2017/18, eller hur det nu var? Andreas "Adde" Svensson...
 
 
Hamsterhjulet fortsätter snurra, fortare och fortare i den tok-desperata jakt på framgång, man kan ju undra vad som blir nästa geni drag?  Gör den legendförklarade coachen som byggde upp Odelberg på ett mästerligt sätt Kenneth Stenberg vid rodret comeback?  Den så hetlevrade, gaphalsen som aldrig vunnit något Patrik Esperstrand får sin chans en sväng till?  Den så kraftigt överskattade upp över takåsarna högt profilerade så kallade "Mästar" coachen Magnus "Binge" Jäderlund som försvann utan ett dna spår, smyger in genom nån bakdörr eller kravlar sig upp ur nån hemlig lucka i golvet i "Falska-Sovjet" för att klubben vill ha en "Stark profil" som klubben med dess styrande duktiga figurer så stolt på samma stöddiga oödmjuka sätt presenterade Jäderlund vid första tillfället?  Eller dansar hans inkompetenta nickedocka Johan Svan in på den falska scenen igen?  Victor Bildsten kanske är mannen för rollen ytterligare en gång till?  Eller slutar den oändliga historien med att Johan "Runken" Rönnkvist i egen hög person kliver med bestämda steg in i båset för tredje gången?  Och myntar sina väl inövade ord: "Det finns ingen annan"...  Mycket har hänt, mycket kan hända...
 
 
Nä, va fan jag ger ett hett tips om ni verkligen vill vinna något:  Sikta in er på Thomas "Brolle" Brottman...  Ge honom 50 lax i månaden och en 300 kvadrats villa med sjöutsikt i Mörtnäs, degen är väl det minsta problemet?  Fritt snus, fritt rött, fria hoodies...  Obs: Glöm inte att det måste ingå en pool... 
 
 
Blir så besviken, trött och rent av ledsen och förbannad av att sett allt från ögonvrån blivit så misskött, misshandlat under 10 års tid...  Låt detta clowneri få ett slut, låt detta få bli en ny början, gör om och gör rätt, obegripligt att inte någon av dom i ledningen sett sig själva i spegeln och avgått...  För verkligen ingen, ingen kan med själ och hjärta påstå, slå sig för bröstet och stolt säga att man är nöjd med utvecklingen och resultaten dom senaste 10 åren?  Eller finns det kanske nån inblandad gök utanför min vetskap som tycker att allt gått som smort?  Har man överhuvudtaget utvärderat någonting genom åren?  Någonstans måste man ju börja tänka, tänka på sina egna ungdomar, någonstans tänka på en egen akademi där egna produkter går hela vägen från små, småbarn i innebandyskolan till en fullblods alagsspelare, så som klubben än gång startade, det som var själ och hjärta, det som gav själ och hjärta, inte nån låtsas, själlös alibi klubb...  
 
 
#70 Spaden          "Själ och Hjärta"  Lars Winnerbäck  2021  
 
 
 
 
 

RSS 2.0