"STACKARS"
Löven föll i rask takt när blåsten visade ett smakprov av sin charm i en hånflinande samstämdhet med regnet från helvetet som aldrig finner något slut i känslan av en blöt uppgivenhet att det inte finns någon gud som kommer skona... Just löven bildar en intetsägande smet i bruna nyanser över den genomdränkta svampiga lergeggiga marken, himlen liknar bara en kletig pölsa i nån typ av icke-väder...
Luften är trots allt friskare i den nord/väst vind som tagit sig in, dimman svävar spöklikt runt i dunklet lite som mellan dröm och verklighet... Skägget än gråare då dom djupa andetagen som dras in i lungorna känns så mycket mer hälsosammare och klokare än det djupt mardrömsframkallande taggtrådsvassa halsblosset av dom skrämmande mörka asbetstunga ondsinta förvridna högervindarna...
Det fanns en tid med endast två tevekanaler, inte 900 med maffialiknande abonnemang man aldrig någonsin kommer ur... Fullständigt odugliga kräkmedels-program, en trams-spya av ingenting alls... Som får vilken halv hyfsat förnuftig människa att fundera ett par varv till, vad det är som händer? Är det på riktigt? Känner mig som ett ufo, finns det några jävligt starka mediciner mot skiten?
En svunnen verklig tid med tre verkliga radiokanaler utan ding-dong reklam från några töntiga sockerpåtända låtsas jobbande stackars botox figurer som tydligen självdöpt sig till influencers... En underbar tid med dom vinylskivorna jag för alltid kommer att älska, för att sedan ta med mig ner i graven... 7 tums singlar, 12 tums maxisinglar, fullängds plattorna med dess fräna konvolut i doften av underbar plast...
En gudomlig tid med geniala sångare/låtskrivare, pop och rockband, mina hjältar i en ömsint minnenas parad... Tiden innan massor av stackars massproducerade alibi-artister sålde sina ömkliga loser själar till teve4-bossarnas blodtörstiga djävuls käftar... Tiden när kontanterna forsandes som ett hav under en bro, tiden utan kort, koder och loggin till precis allt och lite till som kan få vem som helst att bryta sönder och samman i ett nervsammanbrott...
Det fanns en tid utan individualism samhälle, utan egoism, tiden när ingen sparkade på nån stackare som låg ner i den skitiga rännstenen och färgades av blod... En tid utan pengadräglande grisiga empatistörda spelbolag, smslåneskurkar med sin 10000 procents ränta i deras jakt att sätta sina vässade klor i någon stackare som halkat lite ekonomiskt snett...
Tiden innan 12 åringar blev rekryterade till gängkriminaliteten, tiden innan 15 åringar sköt med Kalashnikov, tiden innan 16 åringar kastade skarpa handgranater... Tiden innan hela samhällsmodellen monterades ner och klöv gamla svedala mitt itu, en helt obegriplig tragisk tid i en kolossalt trasig samtid...
Den tid då dom gamla samhällsuppbyggarna fick kärleksfull hemlagad husmanskost på dom ombonade ålderdomshemmen, en tid utan någon djupfryst till hälften upptinad oätlig halvfabrikats avskrap från några giriga guldtandsbepryda riskkapitalföretag som tvättar stålarna på månen... Saknar den äkta tiden med solidaritet, medmänsklighet, hjärta och respekt...
#70 Spaden
"Stackars" Lars Winnerbäck (Vatten under broarna 2004)
