"DET HJÄRTA SOM BRINNER"
Det hjärta som brinner det flammar och gnistrar och slår... Är precis vad detta kommer att handla om, när vi blev till dom vi är... Vissa saker och händelser glömmer man aldrig, dom etsar sig liksom fast för alltid in i evigheten, tatuerar det innersta... Platsen Eriksdalshallen året 1996 där jag sitter helt förstummad och bara häpnar över det jag får beskåda, kände mig utvald att få finnas mitt i detta skeende, en helig känsla på nått sätt... Ett jätten Jorm steg från den legendariska Albyhallen med dom slitna råskavda skinnbeklädda gymnastik plintarna som enda sittplatserna, trängseln runt sargen för att överhuvudtaget få en liten glimt av en helt annan värld, något sorts overkligt sagoland när linje 13 tagit mig ända dit ut, nu växte sig allt ännu större och ännu starkare...
Ser en väldigt ung lång gänglig smått valpig kille på knappa 18 år som totalt respeklöst for fram över planen med #24 på ryggen i den klassiska ikoniska svart/vita tröjan, utmanade med full kontroll från sin högerkant där backarna liknade svårt berusade höns, och skoningslöst mosade upp bollarna i bortre och främre kysset mitt framför mina uppsprärrade ögon... I just denna stund har jag ingen aning om vem det är, men kommer definitivt att lära mig det genom hela livet skulle det visa sig... Han tog sig sin plats med all sin fulla rätt med sitt hjärta som brann mitt i bland dom största, dom allra största av hjältar...
Tiden rusar fram till en ruggig kylig förvår 2019 då samma spelare gör en sensationell comeback i den blå Värmdö tröjan i ett ångestladdat kvalspel för att hjälpa laget kvar i div2, där jag sitter med fallen haka i falska-sovjet i ett krokofant-tillstånd och knappt tror att detta händer i verkligheten, känner mig åter otroligt hedrad nästan så att mina ögon tårfylls när jag får återuppleva detta ännu en gång 23 år senare, trodde aldrig någonsin att det skulle hända i verkligheten... Hade själv den stora äran att spela tillsammans med personen denna story handlar om #11 Johan "Runken" Rönnkvist med sitt hjärta som brinner...
I samma lag på samma plan just i samma stund i samma hall från samma års kull 1978 spelar vapenbrodern #28 Patrik "Palle" Norling... En Värmdö legend med den berömda vida kända glöden i ögonen, likt hälla bensin på elden-vinnar-auran som lyser starkare än solens strålar en dag i Juli, kraftigare än ett blixtnedslag en sen natt i Augusti med det hjärta som brinner gnistrar och slår...
Och på andra sidan stan där bor du i villa med fru och barn med det största av hjärta jag överhuvudtaget mött då vi möttes i samma klubb så fann vi varandra i samma stund efter 1 sekund i vår egen borg den mytomspunna sporthallen "Sovjet" där vi brann och vi vann... Nämligen den absolut bästa målvakt jag spelat med: #61 Roberto "Berto" Million" Jelmini, kärt barn har många namn... Som alltid färgar himlen galet blå, temperaturen blir alltid varmare och varmare, bort skräms kyla och dess nederbörd... Förvandlar den gråaste, tristaste deppigaste vardagen till den bästa av fester... Denna unika fantastiska underbara människa och målvakt som ger alla i sin närhet ett sprakade-energi-fyrverkeri som tar sig in via blodomloppet rakt in i själen med sitt hjärta som brinner det flammar och gnistrar och slår...
Vitsipporna blommar som bekant varje vår då ett iskallt vårregn sköljer över mig och den svarta tsunamin Lakrits i det år som passerat med vinster och förluster utan att bli blödig och nostalgisk så blåser det i träden i galoppen över ängarna, mellan tallarna, över stock och sten, genom gyttja och geggamoja... Det var just det där med hjärtat som brinner, det brinner ändå...
"Det hjärta som brinner" Gyllene Tider Moderna tider 1981 (Text & Musik Per Gessle)
#70 Spaden
