"KOM ÄNGLAR"
Vit som den vitaste snö, blå som den blåaste himmel, klart som det klaraste vatten, ren som den renaste luft, grönt som det grönaste gräs, en tyst vind lika tyst som tystnaden, stark som solens starkaste strålar, röd som den blodrödaste ros, oskuldsfull som själva oskuldsfullheten själv, fri som den friaste fågel, tunn som den tunnaste tråd, en kyss som känns en lång stund, skör som det sköraste glas, så vackert i fullmånens sken mitt i midnatten, där dom blinkande stjärnorna förvandlas till tindrande ögon...
"Den vackraste stunden i livet var den när du kom" kan vara den absolut vackraste textrad som någonsin skrivits, Lasse gjorde det monumentalt och golvade mig totalt... Och just den texten är intatuerat på min högra arm som jag gjorde för dig och all din enorma betydelse för mig, du fanns alltid där när jag var ledsen och bedrövad, totalt knäckt över att fått mitt hjärta krossat i tusen bitar, du fanns alltid där mitt i lyckoruset när kärleken berusade mig, alltid var du där för mig oavsett nykter eller onykter, jag blev varm och tårögd av att jag betydde nått för dig... Det kommer jag för alltid bära med mig i mitt hjärta för dig och för din skull för du var ovärdelig för mig... Du vet allt om mig, jag vet allt om dig i en ren och skär kravlös kärleks relation under 12.5 år...
Bilden av ditt ansikte på samma arm tar jag mig med ner i graven för jag kommer förevigt alltid att älska dig, kommer aldrig att glömma dig med dina gudomliga guldbruna ögon fyllda av livslust, den största av snällhet hängivenhet och kärlek... Lava min vän det här är för dig... Kämparnas drottning... Ditt hjärta slutade slå 2018-01-03 då du äntligen fick somna efter en smärtsam tid då din kropp till slut sa ifrån, då du visade mig tydligt om vilken väg du ville gå... Du sa adjö till mig med att lägga din mjuka tass i min hand innan du lämnade jordelivet, ett ögonblick jag aldrig kommer att glömma...
Jag satt kvar hos dig en lång stund och smekte ömt din silkeslena gyllene päls, pratade och berättade med gråt spräckt röst om alla våra minnen vi upplevt tillsammans i den sannsaga som var vi samtidigt som tårarna fortsatte forsa ut med mina kinder och känner att jag faller rakt ner i en stor svart avgrund...
Tänder alla stearinljus runt din urna och fotografiet av dig för dig, din piedistal, bara din... Höjer mitt glas i en hyllnings skål för dig där mitt hjärta står vidöppet, Lakrits tar ett tandborstkex för dig... Vet att du har det underbart i hundhimlen och en dag så ses vi igen...
Kom till en plats som jag känner så väl igen men där jag ändå känner mig som en vilsen främling i ett främmande land... Den gamla sporthallen ligger dolt i dunklet, den nya ligger just bara där mitt i området med fotbollsplanen av plastgräs bredvid där vinterns klagande vind sveper omkring åt alla håll... Passerar genom entrèn, det är kalt och kallt och avsaknaden av värme känns beklagligt påtaglig ödesmättat på nått sätt... Känslan av att inte känna någonting, ingen pulsrusning, inga dubbla hjärtslag, inget grandiost glädjerus, inte den känslan jag en gång kände...
Åren har passerat samtidigt som passionen svalnat, men det är sporten jag la ner ett halvt liv på, den sport jag älskade och led för, den sport som var min liv och fick mitt hjärta i brand, den sport jag offrade allt för, den sport jag var beredd att gå in i döden för, älskade allt vad sporten innebar, till och med den vedervärdiga stanken som fick ögonen att svida och hulkningarna att avlösa varandra från dom urinmarinerade duscharna i något nergånget omklädningsrum i södra stockholms området där papperskorgarna stog i lågor... För det spelade ingen roll, det var livsstilen, då jag drabbades av den stora förälskelsen och kärleken till innebandyn...
Vet att det var en annan tid med en tuffare attityd utan daltande och sönder-curlade-snorungar som börjar böla om dom inte får 50 klubbor och 900 pannband plus 10 lax i månaden efter skatt och en mer än given plats i första femman, i power play, i boxplay, i all form av allting och ingenting, systemkolaps deluxe... För inställningen och det hjärta som brinner för innebandyn måste alltid finnas där utan den egocentriska tarzan tron att man är så mycket bättre än någon annan fast man inte varken bidragit eller vunnit en skit... Hjärtat och själen för sporten, var blev ni av?
Super imponerad av #10 Pierre Johansson vars karriär och utvecklingskurva är som ett årgångs vin av den bästa sorten, bara bättre och bättre med åren... Det gladde och värmde hela mitt blodomlopp... Hade den stora äran att både spela och coacha den gode Pierre...
I Värmdös fall så står man och faller med dom "Äldre" spelarna... Som nämde #10 Pierre Johansson... #33 Kim Johansson, kommentarer överflödiga men lika oumbärlig som #9 Galante Karlström är för Falun... Samt dom från division 2 laget comebackande #11 (#6) Petter Ericsson Hållèn falankerad av #91 (#16) Jonathan Holmberg som går in och levererar från sekund ett...
Såg en talangfull kille, som jag inte hade en susning om innan, endast 18 år ung, men med ett erfaret och moget uppträdande som att han spelat i division 1 i 10 år... #77 Christoffer Wiberg... Memorerade tröjnumret, och med hans uppoffrande spel så fastnade det omgående på min näthinna, låg tyngd punkt och hård som granit, brytsäker och svårpasserad, ett okomplicerat spel utan krusiduller... Såg vissa likheter med en viss hårdförd #7 Linus Jönsson som spelade i det riktiga Balrog under storhetstiden på det härliga`90-talet... "Lill-Linus" kan smälla på ännu mer om ni frågar undertecknad där det fysiska spelet lyser med sin frånvaro i dagens innebandy...
"Kom änglar" Lars Winnerbäck Dans med svåra steg 1996
#70 Spaden
