"VANDRAR I ETT SOMMARREGN"
Går den långa promenaden hem med gruset som knastar och dammar under mina steg jämns raderna av prästkragar och smörblommor, överdådiga herrgårdsgula sommarhus med eleganta koppartak samtidigt som trafikens dån blir mer och mer avlägset bakom mig... Nu finns det ingen annan väg tillbaka för jag orkar inte vända mig om en gång till, det är alldeles för smärtsamt, det hugger och sliter och vrider sig hit och dit då jag såg din kontur bli till en lång skugga över asfalten en sista gång där du försvann som tårarna i ett långsamt strilande sommarregn...
Svanarna dansar över det spegelblanka vattnet, änderna glider nästan svävar fram längst den lena ytan tillsammans med sitt ivrigt tillhörande koppel av sina livsuppteckande knippe dunbolls ungar i måsarnas skri samtidigt sveper det en romantisk bris i doften av salt och hav ohämmat omkring i den ljumna sommarvinden med en solnedgång som bländar och bränner en liten kort sekund, penetrerar och ilsket irriterar den känsliga ögonlinsen men förvandlas till någonting helt annat i den blodröda solen där borta i horisonten, något som man bara ser en dag i juli som nu... Den svarta skatten Lakrisen går trofast vid min sida med sina kärlekfulla guldbruna ögon för att aldrig vare sig vika eller svika...
Våren försvann i ett nafs alldeles för snabbt, eller var det någon vår överhuvudtaget? Vart tog du vägen? Den stora sommaren ebbar ut i en enda stor betong tung suck, och i ett djupt andetag så sänker sig solen i rekordfart, vinden tar fart och river upp havet, svalan flyger lågt i sin längtan efter någonting helt annat men än så länge är trots allt vinden ljum i skymningens inbrott så blir det sällsynt vackert på nått sätt...
Tid har förlöpt, tid har runnit som sanden i ett glas... Minuter, timmar passerat, långa månader blev snabbt till årslånga år där jag kände mig skitig och stålgrå... Inspiration som funnits där och växt sig stark för att sedan försvinna i ett snabbt vindslag, vissa dagar fanns styrkan närvarande andra dagar så blev den tydligt frånvarande. krig som vunnits, krig som förlorats... Grandiosa förhoppningar som snabbt blev avlösta av ett monumentalt tvivelaktigt tvivel, blandat med bra beslut och ytterst tvivelaktiga, ibland en himmel blå, ibland en skräckfilms himmel med dom mörkaste moln i en undran i det oändligt tomma ekande tomrum som i den stora bottenlösa saknaden så som i den törstande längtan till det jag saknat... Nämligen...
Innebandyn... Det som förföljt mig, punktmarkerat mig, jagat mig genom livet, skapat mina underbara drömmar uppblandat med sömnlösa nätter av sanslösa mardrömmar, gett mig demoner och änglar i ett halvt liv, gett min 1000 olika ansikten... Skänkt mig ovärdelig glädje, sänkt mig ner i den dyigaste dyn, spelare som gett mig en elektrisk energi, spelare som rånat mig på varje droppe energi... Allt har hänt, allt kommer hända... 3 månader sprang för fort förbi i skrivkrampens djävulska kraft, men jag lever och andas...
#70 Spaden
"Vandrar i ett sommarregn" (Per Gessle) Gyllene Tider Puls 1982
Kommentarer
Trackback
