"ALMOST UNREAL"

Morgonen är tidig, alldeles för tidig med den fuktiga asfalten under mina skor, solen kommer aldrig, aldrig inte en chans att vinna mot det grå molntäcket, så tät som den tätaste isolering, så grå som den gråa vedervärdiga plölsa som slevades upp på den vita eller snarare den gulnande repiga plasttalriken av någon grånande helt overklig argsint tjock mat-tant med prinskorvsfingrar i skolbespisningen 1983, kryddat med blomspruteregnet som bokstavligt penetrerar varje cell av kroppen... Välkommen till det avlånga landet, så det ser ut, så det alltid kommer att se ut vid den här tidpunkten året... Fattar inte ens hur jag kan stå upp än mindre gå då benen knappt bär mig men tystnaden är så där vacker och overklig, allt runt omkring vilar i något sorts vaccum av tystnad, så vacker och overklig som en poplåt med 3 ackord med de sagolika stråkar som spelar refrängen...  
 
Jag skrev ditt namn på himlavalvet, försökte ge dig allt och lite till, gav dig det någon annan man aldrig tidigare gjort men kände att jag inte dög, att jag inte var tillräcklig, där mitt förkastligt dåliga självförtroende ännu en gång spelade den trasiga huvudrollen i en overklig känsla...  Älskade verkligen dig riktigt på riktigt, det är sanningens ord och inget annat men mina demoner hade bokat det bästa bordet skrattandes till ljudet av mina rinnande tårar...  Så långt från dom vackra stråkarna i den underbara 3 ackords låten... 
 
Ja, jag har snortat kola mer än en gång, har varit full så in i helvete mer än en gång, hängt med dom tuffaste gangsterfigurerna från förorten med dom skarpladdade glockarna mer än en gång...  Balanserat på den berömda gränsen, där just den gränsen suddas ut och blir så där otäckt gränslös...  Jo, jag har nog alltid fallit utanför ramen, sedan jag var liten men jag är fucking stolt över mina fel och brister och alla är vi olika och det är väl så det skall vara...  
 
Vill ta tillfället i akt att hylla #33 Kim Johansson, Värmdö innebandys genom alla tiders bästa spelare...  Vilken kung!  Vilken legend!  Superlativen tar aldrig slut för den underbara Kim...  Att leverera på det sättet Kim har gjort är fullständigt makalöst säsong efter säsong efter säsong....  Oavsett alla tränare som kommit och gått spelar ingen roll, han har ju till och med haft undertecknad en gång för länge, länge sen när det var svart/vitt...  Karln sprutar in mål, mål efter mål, måste gjort 20000 mål i karriären...  Hoppas verkligen att klubben hissar tröjan i taket den dag karriären är över, inte bara hoppas, ställer det som ett krav!  Men det hoppas jag inte händer på många år...  Ödmjukheten, lojaliteten, kärleken, lidelsen till sporten och klubben med dess märke gör #33 Kim Johansson fullständigt overkligt unik... 
 
Kanske har jag ett hjärta utan hem?  Som stål på ytan men mjuk som den mjukaste lera, kanske är jag för komplicerad?  Ja, förmodligen är det så... Vaknar mitt i den disiga November natten som är mest likt ett klassisiskt "Myrornas-krig" när test bilden försvann efter kl 22.00 från svts sändningar anno 1978 pågår i mina trötta halvblinda havregrynsgröts ögon, i bland undrar om man befinner sig på planeten jorden eller i gryningslandet...  
 
 
"Almost Unreal"   Roxette  singel  1993    (Per Gessle) 
 
#70  Spaden 
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0