"DU KOMMER ÅNGRA DET HÄR"
Bistra, trista November 2018 är äntligen slut och passè och vet inte vad jag ska säga om denna skit månad? Finner inga ord... Det blev i alla fall 3 stycken halv hyfsade "Hörnor", efter den alldeles för långa ofrivilliga frånvaron bakom tangenterna... Alla ångrar vi alla någonting, nått dumt man sagt, nått dumt man gjort, nått man aldrig gjorde... Det känns fullt normalt i min känslomässiga värld, där det verkligen är på riktigt...
Så föll den första snön och det blev lite vintrigt för en kort stund, temperaturen sjönk ett par grader, frosten fick ett micro grepp över grödorna, innan en syd-västlig vind tog sig in och lindrade kylan för en stund med duggregnet blåsandes i den hårda vinden som piskar mig skoningslöst rakt i ansiktet...
Det tar mig tillbaks till när man täckte alla biljoner skott i innebandyn en gång för länge sen, det som var mitt signum i ett skönt kärleksfullt självförakt, när jag räknade samtliga blodutgutelser, blodsdroppar och blåmärken före alla mål och passningspoäng, svär på att jag aldrig missade ett märke, eller en endaste droppe, kommer aldrig under min livtid ångra det... "Skjut mig facet attityden"...
Tystnaden är fullständigt totalt närvarande, ser ingen, hör ingen, men den är ialla fall där... Står på trä bryggan i mörkret och ser ut över det svarta kalla vattnet där endast dom frusna ändera guppar omkring som siluetter i nymånens sken och lämnar ett vackert glitter på den stilla ytan, och ångrar en hel container med saker jag gjort, sagt och inte sagt och saker jag borde ha gjort, förmodligen för att jag är dum i huvudet...
Sitter mitt i den södra länken, fastnaglad mellan alla andra bilar i en obehaglig känslan av att vara instängd i ett skyddsrum kan knappast komma närmare... Men sakta närmar jag mig ljuset i slutet av den mörka tunneln och ögonen reagerar så där plötsligt som i ett förblindande chocktillstånd då jag tar avfarten till vänster ut på E4/E20... Just där och då slår det mig plötsligt när jag blickar ut över Västberga industriområde över min vänstra axel, sträckan jag kört så många gånger genom åren, sträckan jag kan i sömnen, men det är något som gnager, gnager hårt i mitt inom mig...
Det som fascinerat och kittlat mig under alla år, den omöjliga kuppen, den perfekta kuppen som plötsligt blev väldigt möjlig och verkligen verklig... Den spektakulära kuppen tidigt den där morgonen 23 september 2009 mot värdedepån vid Västberga allè då en helikopter av modellen Bell 206 Jet Ranger landade på taket och landsatte 3 gärningsmän som gick ner genom glastaket medans helikoptern hovrade ovanför och 39 miljoner kronor försvann spårlöst... När ingen fattade någonting, vad var det som hände? Lagens väktare stod där handfallna och ångerfulla på marken och såg helikoptern försvinna bort i gryningen...
"Du kommer ångra det här" Uno Svenningsson (Andras sånger 2018)
#70 Spaden
Kommentarer
Trackback
