"TROR JAG HITTAR HEM"
Långpromenaden tar mig förbi dom tomma, ödelagda, idrottsplatserna, i solnedgångens slut i väst ser jag den underbara, to die for lilla nyklippta gräsplanen med hemsnickrade målburar med tillhörande nät och som grädde på moset med sjöutsikt där inga spontan ungar lirar boll, där inga bollar rullar framåt... Nä, tyvärr den tiden med spontan idrott kommer nog aldrig tillbaka i en allt mer plastig, en än mer förpestad influencer värld...
En epedemi av skärmar i ett evigt, degigt tryckande utan slut, med Videgårds idioti, 900 olika ingredienser som ingen levande själ kan få tag i... I ett vitt-fett-brett-tv4-fejk-leende, i ett lika fejkat skratt i en underbart felfri härlig värld... Sprucken, urholkad asfalt under mina risiga däck så minns jag en underbar tid när vi spelade fotboll precis överallt, landhockey på gatan... Nä, man ville aldrig att det skulle ta slut, aldrig någonsin... Då alla vi små grabbar sken i kapp med varandras glädje, vi hade hittat hem...
Ni som skiner, ni ska skina, skina så in i helvete... Thomas "Brolle" Brottman och Niklas Nordèn... Tog tillbaka det svenska innebandy landslaget från en bottenlös, avloppstinkande kolsvart avgrund till himlarikets underbara universum i en doft av den mest magiska syrèn om våren... Och som du skrev "Brolle": Vi ska göra allt för att vinna... Lovar... Ni gjorde det bäst, skiter i om ni inte lyckades den sista gången, ni tog landslaget tillbaka, ni ska skina... Keep up the god work "Brolle" med den generationsväxling som nu sker...
Ljuset är tillbaka, klockan ställdes fram, gruset borstades bort, tankar som snurrar i takt med fåglarna som sjunger i kör, körsbärsblommorna blommar i förgrunden med vårens eldar i bakgrunden, i ett ömsom minus, ömsom plus sol-moln-regn-väder... Men den där bedrövliga moppen med det hjärnskärande ljudet kommer inte åt en cell i mig, nä aldrig någonsin...
Och så som en blixt från en klar himmel, eller så stod stjärnorna läskigt rätt... Det jag absolut inte trodde skulle hända mig, en dinosaurie, nått som bara fanns då, nått från en urminnestid, nått bränt, bortglömt och nergrävt i ett innebandyliv som flytt... Trots ett återupplivat sug, en högre hjärtfrekvens, en pyrande glöd, men nä, men ja...
Comebacken blev ett faktum, en verklig verklighet, återkomsten till doften av plast, återkomsten till doften av dom sunkiga men ack så älskade, saknade omklädningsrummen, spelarna med glöden i ögonen mer än redo att göra allt för dom där 3 poängen, precis allt det där... Det som jag för nått år sedan såg som en omöjlig otänkbarhet blev nu till en möjlig möjlighet...
Ingarö if innebandy herr, tror jag hittar hem...
Vill tacka alla inom Ingarö if som gjort denna comeback möjlig: Peter Hartzell. Leo Fristedt. Fredrik Hellström. Från hela mitt hjärta: Stort tack till er, att ni tror på mig, att ni har gett mig den här chansen att ta Ingarö Innebandy in i ett nytt rum... Tillsammans ska vi uträtta stordåd...
#70 Martin "Spaden". " Nisse ". Nilsson
"TROR JAG HITTAR HEM" Lars Winnerbäck ( 2019 )
