"EN SVÅR OCH JOBBIG GREJ"
En svår och jobbig grej verkar vara att få till en regering i moder svea där alla inblandade sitter i den bottenlösa sandlådan på ett grandiost pinsamt sätt, där upprepningarna bara blir mer och mer patetiska... Sammarbetsviljan lyser med sin frånvaro där "Nej" är ledordet, ordet har sagts fler gånger än vad jag sagt det till Lakrits under hennes första 6 månader... Och så avlöser dom hycklande partiledarna varandra en efter en uppe på riksdagens podie med ett vedervärdigt oödmjukt överlägset flin på sina läppar uppsnoffsade i sina fina dyra pressveckade kostymer och designade dräkter som knappt kan köpas för cash i sin övertro att dom är så mycket bättre, så mycket viktigare än oss, så mycket smartare än oss...
En svår och jobbig grej är att vara talman i riksdagen eller riksdagiset kanske man kan kalla det där talmannen mest liknar en kasperdocka från ett tidigt 1970-tal då man för första gången tyvärr fick se kasperteatern föddas på dagis och dom andra clownerna radar upp räknefel och tankevurpor i samma takt som stenhårda lavetter rakt i fejset på oss medborgare...
Där leken med oss vanliga dödliga människor pågår, leken med våra skattepengar, leken med att vi hyggliga medborgare faktiskt gick till våra val lokaler och gjorde vårt viktiga jobb, leken kan kallas vid ett gigantiskt maktmissbruk där vi väljare är grundlurade, nu verkar inte våra röster gälla... Inte så märkligt att förtroendet och respekten för våra folkvalda sjunker rakt ner i den mörka avgrunden, men det verkar dom inte få in i sina trånga skallar, en svår och jobbig grej deluxe... Palme måste ju gråta floder i sin himmel...
En svår och jobbig grej för alla folkvalda politiker som sakta men säkert för oss in i en lågkonjuktur... Men dom kommer alltid undan, undan ansvaret, då är det någon annans fel... Och vem får alltid ta smällen? Jo, vi, medborgarna...
En svår och jobbig grej... Intrycken blir många, lite för många ibland, lite för många tankar, är ju en sån där som tänker för mycket och det är ju som bekant både på gott och på ont... En halv månskära pressar sig genom den disiga himlen framför våra trötta mörker ögon som ändå vant sig vid just mörkret där bara vi två går längst den långa grusvägen som fortfarande är mjuk under tassar och fötter i gatlycktornas dova sken gör skuggorna skumt spöklika där dom kryper sig närmare...
"En svår och jobbig grej" Lars Winnerbäck (Rusningstrafik 1997)
#70 Spaden
Kommentarer
Trackback
